Den är så självklar att vi sällan tänker tanken fullt ut. Tanken på vinden.
Vi tar den för given, skotar hem och seglar iväg. Och tänker inte mer på det. Trots att vinden styr allt vårt seglande.
I ett invecklat mönster över hav och kontinenter är luftens tryck i ständig förändring. Rörelser skapas mellan olika tryck. Det blåser upp en vind. Och den vind som sprider moln och regn och får jorden att leva, den vinden fångar vi upp i våra segel.
Naturen själv gör att vi kan segla. Det låter trivialt, men det är det inte. Vi hämtar energin till vår ’motor’ direkt ur luften. Den finns i obegränsad mängd, kostar ingenting, är fri för alla att använda.
Vi seglar ljudlöst, vi stör ingen. Vi lämnar inga avgaser, bara en tillfällig strimma kölvatten bakom akterspegeln Det är mycket märkligt och enastående tilltalande.
Vinden blåser över hela planeten och om vi vill kan vi kasta loss och följa den varvet runt.
Vinden blåser utmed kusten, där vi sträcker väg-vinnande och prickar av landmärken i takt med sjömilen under kölen.
Vinden blåser i viken utanför bryggan; vi kan sticka ut några timmar och leka med jollen.
Vinden blåser över skärgården, i sunden och på fjärdarna. Där kan vi segla hela semestern, från den ena ön till den andra. Stanna till och njuta av solvarma klippor innan vi seglar vidare till nästa mål, var det nu ligger. Vi väljer som vi behagar, friheten är total när vi seglar.
Vill vi utmana oss själva och andra kan vi segla ’på kapp’, lättsinnigt hemma i klubben eller på största allvar ända upp på olympisk nivå. Med bara vind och segel kan vi nå nästan hur långt som helst.
Möjligheterna är oändliga.
Vinden styr allt vårt seglande. Men i viss mån kan också vi styra vinden. Inte bestämma över den, men väl ta vara på den. Vi använder vindens energi i våra segel.
Vinden gillar inte motstånd. Ju mer aerodynamiskt ett segel är, desto mindre motstånd gör det. Och desto mer av vindens energi omvandlas då till den kraft som driver vår segelbåt framåt.
Det egendomliga är att vi till och med kan kryssa tätt mot vinden. Ju närmare vinden vi seglar, desto viktigare blir seglets form. Detta är ett faktum, och det kan man förstå intuitivt även om man inte hänger med på de teoretiska resonemangen bakom olika trycksidor och laminära strömningar.
Vinden och vingarna – seglen – i maximal harmoni, det är nyckeln till njutbar och säker segling.
Säker? Ja, även det. När man ska köra om en annan bil vill man ha rejäl acceleration under motorhuven. På isiga vägar måste vi ha däck med säkert grepp. I kurvorna krävs ett underrede med bra väghållning. Självklarheter, alltihop.
Samma sak med segelbåten. Ska vi kryssa oss fria i en trängd situation nära land måste båten orka accelerera i slagen. För att få grepp i blåsigt väder får vår båt inte kränga omkull med påsiga segel. Och med kontrollerad lutning kommer också balansen som får båten att löpa. Farten genom vattnet ger säkerheten.
Det ena ger det andra, allt hänger ihop. Och allt hänger på vinden, först som sist. Den för oss vart vi vill, om vi bara förmår fånga upp den i våra segel. Bara då blir själva färden resans mål.
Och det är ju så vi vill ha det när vi seglar.