Allt om storsegel

I det förflutna, när man skulle välja storsegel, så erbjöd segelmakare vanligtvis en standardtyp och seglarna var generellt sett nöjda med resultatet. Dessa storsegel hade en moderat akterrunda, fyra lattor för att ge stöd åt akterrundan, samt några rev och segeltrimfunktioner såsom cunningham eller trimrev.

I dagens storsegelutbud har utvecklingen tagit stora kliv och erbjuder en mängd olika alternativ. Du kan aktivt välja mellan ett ”standard” storsegel med korta lattor, ett fullbattstorsegel eller ett 2-plus-2 storsegel med två fullängdslattor upptill och två ordinarie lattor längst ner. Det finns storsegel som smidigt rullas upp i masten eller bommen, varierande roach-storlekar som sträcker sig från små till massiva med kvadratiska toppar, även kallade ”fathead”. Du har möjligheten att välja storsegel med vertikala lattor som kan rullas in i masten. Vidare kan du anpassa ditt storsegel med olika revningsalternativ, inklusive enkla eller djupa rev, och till och med upp till två eller tre rev. Du kan även besluta dig för funktioner som ”overhead leechline,” en lös fot eller en ”leensfoot.”

Låter det komplext? Det är viktigt att förstå att dessa olika funktioner inte bara påverkar hur ett specifikt storsegel presterar, utan även dess kostnad och i vissa fall dess livslängd. Din utmaning ligger i att tillsammans med oss ta det aktiva beslutet och välja det perfekta storseglet som passar dina unika behov för seglingen.

Storsegel med rätt mått

Låt oss inleda med en överblick och komma ihåg att 1) akterliket på ditt storsegel samverkar aktivt med kölen för att skapa lyft när du seglar mot vinden och 2) den totala projicerade ytan är en avgörande faktor för din prestanda när du seglar med vinden. Därför leder en ökad yta på akterrundan till en förbättring av seglets prestanda både under mot- och medvindssegling. Tyvärr är de flesta båtar utrustade med fasta akterstag, vilket begränsar möjligheten att öka roachen på seglet. Detta är orsaken till varför många moderna båtar nu avstår från fasta akterstag och istället utmärker sig med kvadratiska toppar, oftast kallade ”fathead” storsegel. En del väljer även att använda akterstag i dyneema och ett lattlyft för att möjliggöra bättre seglingsprestanda.

Faktum är att det definitivt uppstår en ökning av prestandan med den här typen av profil. C.A. Marchaj pekar i sin bok ”Aero-hydrodynamics of sailing” på att den mest ineffektiva segelprofilen är en triangel – vilket olyckligtvis är vad de flesta traditionella storsegel liknar. Marchaj hävdar att en elliptisk form är mycket mer effektiv, vilket är varför kvadratiska toppar, eller ”fathead” storsegel som de ibland benämns, blir alltmer populära.

Materialet i ditt storsegel

När du har fastställt profilen är nästa steg att noggrant överväga materialet eller segelduken. Precis som det finns många olika storsegelprofiler, så finns det även ett brett spektrum av alternativ när det gäller segelduk och konstruktion. Faktorer som påverkar valet av segelduk inkluderar normalt sett din budget, dina seglingsplaner och din önskan om prestanda.

Som i många andra sammanhang är det en vedertagen sanning att du får vad du betalar för. Investera i bättre fibrer och konstruktion från början, och du kommer att få längre livslängd och bättre prestanda från ditt segel i det långa loppet. (Det är viktigt att notera att du bör mäta seglets livslängd inte bara utifrån hur länge det håller ihop, utan också hur länge det behåller en god form.)

Med det sagt har crosscut Dacron-segel funnits i decennier, varit tillförlitliga för seglare och kommer att vara mer än tillräckliga om din segling huvudsakligen består av enklare fritidssegling. Men om du planerar för kappsegling eller långfärdssegling, är det dags att överväga en mer avancerad segelduk och möjligen en mer högteknologisk konstruktion.

Avancerade storsegel

Faktum är att dagens cruisingbåtar, liksom racebåtar, alltmer väljer högteknologisk segelkonstruktion av flera skäl: inte minst är att membransegel eller segel där du kan se de enskilda fibrerna längs belastningsvägarna blir allt mindre dyra och erbjuder därför ett bra värde.

Tänk på ett crosscut Dacron-segel och hur de högsta belastningarna alltid kommer längs akterliket. Eftersom panelerna i ett crosscut segel går över hela seglet från lovart, får du därför överdimensionerad duk i framkant, där belastningarna är betydligt mindre. Det innebär inte bara slösat material utan också ökad vikt.

Ett steg i rätt riktning är att tillverka ett segel av ett laminat eller tyg som möjliggör byggandet av radiella segel, eller segel där panelerna strålar ut från topp, hals och skothorn i samma allmänna riktning som belastningarna. På så sätt kan du ha en starkare duk i de högbelastade områdena och en lättare segelduk i resten av seglet.

Självklart är den bästa lösningen med avseende på konstruktion att ha trådar som följer de förväntade belastningarna i seglet exakt, med varje enskild tråd som används på det mest effektiva sättet. Det är precis vad membransegel ger dig, oavsett vilken teknologi som används för att lägga ner de belastningsbärande fibrerna. Med membransegel har du också möjlighet att använda olika typer av trådar i samma segel. Till exempel kan designen kräva koltrådar i de mest högbelastade områdena och mer robusta fibrer som komplement.

Storsegel med låg vikt erbjuder flera fördelar, eftersom lättare segel inte bara är lättare att hantera på däck, utan också enklare att hissa och trimma, och ger mindre vikt högt upp. Det senare är särskilt viktigt för dem som planerar långa havsseglingar, eftersom extra vikt högt upp ökar båtens krängnings- och stampningsrörelser, vilket med tiden tröttar ut besättningen.”

När vinden ökar

När vinden ökar, och storens hårdvindstrim med plant och uttwistat segel inte räcker för att minska krängningen och lovgirigheten, är det dags att byta till ett mindre försegel. En för stor eller bukig fock eller genua gör spalten trång, och du måste skota storseglet hårt med otillräcklig framåtvinklad kraft, vilket medför risk för stallning. Med mindre överlapp kan vagnen vara längre ner, och storen följaktligen ge mer framåtdrivande kraft och bättre driv genom sjöarna. När kraften trots minskade försegel är för stor, och man inte har alltför långt kvar till sitt mål, börjar man med att böja masten så mycket att bara seglets nedre aktre hörn drar. Toppen står lugnt och böljar om seglet är försett med riktiga lattor. Först när inte ens detta hjälper är det dags att reva.

Revning av storsegel

Det viktigaste vid revning är att börja med halshornet. Om man tar hem skothornet först riskerar man att travare eller förlikslina rycks ur seglet. Samma sak gäller naturligtvis, fast tvärtom, när revet slås ur. Börja med att släppa eventuella revgångar (Linorna inne i seglet, mellan hals- och skothornsrev) Släpp sedan skothornet först och halshornet sist.
När du ska binda upp överskottsduken, är det viktigt att använda tunna linor. Om den aktre revlinan lossar eller om man glömmer att fästa uppbindningen när revet slås ut, är det bättre att linorna bryts än att seglet skadas. Det bästa sättet att fästa skothornsrevlinan är att knyta en knop runt bommen. På det sättet undviker du att revlinan hamnar fel i förhållande till revet.

cunningham

Man bör bara hissa storseglet så hårt att rynkorna i förliket precis försvinner, och i riktigt lätt vind och på undanvind ännu lösare. Om seglet är ordentligt sytt, försvinner rynkorna samtidigt som toppen når mätmärket. Istället justerar man förlikspänningen, och därmed bukens placering, med hjälp av cunningham. Cunningham är ett hål eller ett block som sitter en bit ovanför halshornet. När man drar cunninghamhålet nedåt, sträcker man förliket, och buken flyttas framåt, samtidigt som seglets aktre del rätas ut. Med sträckt cunningham blir seglet därför öppnare med bibehållen skotning. Med stumma material och mjuka master, har cunningham också den effekten att masten böjer vid ökad spänning, seglet blir då också planare.